I exil vid mitt skrivbord

I exil vid mitt skrivbord Här kommer jag att publicera dikter. Mestadels nyskrivna och några gamla i repris. Välkommen att följa! /Ingela Tariq

SAMTIDSDIKT 6 mars 2022Vår välfärd är en tillfällig dispensärdär husläkarens existentiella uppdrag är politiskt"Oroa dig...
07/03/2022

SAMTIDSDIKT 6 mars 2022

Vår välfärd är en tillfällig dispensär
där husläkarens existentiella uppdrag är politiskt
"Oroa dig inte", säger han till patienten.

Om jag fick lära mig behärska poesin
blev dikten det språk jag skulle välja

jag möter en platt världsbild
men håller käften.
För vad skulle jag svara?
"Darling, jag oroar mig inte mer;
och du har aldrig sett ens en flik
av mitt hörn i världen."

©Ingela Tariq

"SOMMAR"Jag minns en sommarDen var som barndomens somrar varKanske var vi åter barn?Kanske rös vi i den gröna vindenKans...
02/02/2022

"SOMMAR"

Jag minns en sommar
Den var som barndomens somrar var
Kanske var vi åter barn?

Kanske rös vi i den gröna vinden
Kanske fuktade den ljusblå daggen
våra kläder och vårt hår
Varje gång jag minns
minns jag somligt mer
annat mindre
över stubbåker, gårdsplan, mossa
upp genom våra bara fötter
steg den levande jorden

(man borde försöka minnas
det man vill glömma;
allt man försöker glömma
blir man ständigt påmind om)

Här är jorden steril
Kvävd av biologisk enfald
Men den sommaren
glömmer jag aldrig

©Ingela Tariq

FARVÄL Jag läser dikter jag skrivit förr i tidenVissa är braJag skrev dem för länge sedanNu kan jag inte skriva någontin...
27/03/2021

FARVÄL

Jag läser dikter jag skrivit förr i tiden
Vissa är
bra
Jag skrev dem för länge sedan

Nu kan jag inte skriva någonting

Varför kan jag inte arbeta målmedvetet?
Varför lämnar jag allting ofullbordat?
Som mitt äktenskap
- det fullbordade jag aldrig
Det lämnade jag som en halvfärdig roman

Dig lämnade jag med frågorna om
vad jag egentligen menat
Och gropen som jag grävt
föll ingen i
Inte ens jag själv

Jag visste inte vad du förväntade dig
medan jag väntade på att du skulle ringa
Jag minns doften av ditt begär
som tycktes fylla hela restaurangen
Och jag höll kvar din blick
Innan jag rusade därifrån
Att vi människor kan vittra
dessa subtila utsöndringar
genom lukter av parfymindränkta gäster
och ångorna från den serverade maten

Du var
allt jag skrev
Hur det drev mig
att skapa

Vakna! ropar jag
men du hör inte
Svara! om så bara för att
ta farväl
Då skulle jag kunna
stå ut
med
mig själv

Jag tror ju inte på ett liv efter detta
Kanske förväntar du dig att jag ska ringa
Men jag tar sällan den enda chans
jag får

©Ingela Tariq

30/01/2021

JAG HAR VARIT DÄR.

I himlen finns ingen
Barmhärtighet
Ingen hunger att mätta
Ingen längtan att stilla
I himlen finns inga tårar att fälla
- ingen tröst att få!
I himlen går ingen utan
skor, uppskattning eller
honung. Där badar man i mjölk.
I himlen finns inget vi behöver
Allt är förutberett.
I himlen har änglar inget
att göra.
(Jag har varit där.)

Varje he***te
bebos av änglar
däremot.
(Jag har varit där.)
De delar den enda tomaten
i lika delar för alla
De delar den sista droppen vatten
som De hämtat från källan
i en sko.
På glöden går alla fötter
Nakna.
I röken urskiljer De
Vilkas ögon som tårats
av sorg.

©Ingela Tariq

DAGENS DIKT 2016/2020Jag  drömde i natt att jag var på flykt- igen. Är det drömmen eller flyktensom kommer tillbaka?Jag ...
27/01/2021

DAGENS DIKT 2016/2020

Jag drömde i natt att jag var på flykt
- igen. Är det drömmen eller flykten
som kommer tillbaka?

Jag fick lita på främlingar
där inga - inget - känt fanns.

Vi har glömt bokbålen
det är upplyst i korridoren
i skyddsrummen står våra cyklar
av rostfritt stål.

Larmet går men
det är väl måndag
ska vi testa batteriet i brandvarnaren?

Glömt är att överlevnad då berodde
på enskildas engagemang
när vi tar bilen
glömmer vi inte säkerhetsbältet
för det förfärliga pipandets skull.

Jag drömde i natt att jag flydde.
Det finns inga kartor och inget ljus
bara en främling, bara ett löfte
och i mig skräcken.

När kungen återvänder till Stockholm
var kyrkan klädd i svart siden

vi kom till Skåne från Jämtland
ekonomisk flykt från svälten
efter kung Karl den tolftes krig.

Det har berättats så
i tio generationer eller mer:
Vid milstenen satt två bröder
och grät. Skickade tillbaka
att hämta Boken.

Till vilket annat hemland kommer en migrant tillbaka
utan att betraktas som en lägerberättelse
en dröm om frihet, en statusuppdatering
om nyheter
- ett ankare i världen?

Till vilket annat hemland återvänder man
och betraktas som en landsförrädare?

Ett vänligt snöfall gör sitt bästa
för att höja grundvattnets nivåer.
Under sömnen vandrar jag åter
genom ljusa omöblerade rum.

Jag vaknar och inget är sig likt
- jag törnar mot allt.

Snart slutar natten gala halv tre
Jag vaknar före larmet
och allt är sig likt.

Jag har ingen skuld att bekänna.
Jag tillåter mig erkänna denna känsla
och blir
- fri?

©Ingela Tariq

27/12/2020

STEFANS DAG

Reducerad till en berättelse
där jag själv aktivt berättar mig
som motvikt till de röster som kan berätta om mig
värderar jag min Smärta högt.
Jag möter dess brandgula ögon i en ängels ansikte.
På botten väntar den mig lika trofast
som mina övriga demoner.

Den skyddar mot ångest
och när jag vilar i dess famn
stryker den ännu en vikt från mina skuldror.
Lyfter från mina händer
tyngden från tacksamhetens krav
och projicerad skuld.
Älskare från det förgångna får gå tillbaka till sitt.

På botten belyser dess ansikte mina behov
som, när de kallade mig ut på en väg
för att finna en plats på jorden att kalla min.

Den vägen visade sig vara en återvändsgränd.
Där mötte jag min största rädsla.
Rädslan för ensamhet var länge
den nyckel jag bar till min fängelsecell.

Obönhörligt mötte mig Ensamheten
där jag förväntade mig kunna reda ett bo.
Nu kan ingenting skrämma mig längre!

Jag vill så innerligt gärna få stanna
här i min ensamhet!
Så skönt det är när rädslor släcks!

Men det tvingande Livet vill alltid mer. En längre väg.
Och Smärtan måste åter lysa
på mina behov av människor av fläsk och blod;
av ben och öppna sinnen.
Av vuxna samtal och nöjen.
Min smärta är min och lika röd som den alltid varit.
Och blicken som talar lika sval och klar.

©Ingela Tariq

den 27 december 2012 kl. 21:19 i Södertälje, Stockholm County

19/12/2020

POTATISREVOLUTION, KVINNOUPPLOPP OCH PANDEMI 1917-1920 Hur blir nästa jul och julen därpå?

En samtidsdikt.

Nya restriktioner med samma syfte som de redan gällande: Att hindra smittspridning så att vården hinner rädda de som blir svårast sjuka.

Men reportern frågar Anders Tegnell om hur många som kommer att fira jul hemma hos honom. Kanske är hon sur för något som inte kan bli som det brukar. Journalister är också människor precis som statsepidemologen.

Det blir ingen mellandagrea efter jul, men julskinkan går nog ner till halva priset. Åtminstone på Ica. I Sverige har vi inget ministerstyre.

Kommer tre år att räcka? I en tid när vi ersatt häst och vagn med regulärflyg, ånga med kärnkraft. Hantverk med Kina och arbetsför flyktingkraft. I främmande land har medelklassen redan utplånats av pandemin.

Hur blir det postmodernistiska livet postcorona? Polariseringspressen mobiliserar. Kommer en postrevolution att kräva sötpotatis? Vad kommer mansupproret att kräva?

Demonstranten som ropar: Ska du slå mig för att jag är hungrig? Polisen som svarar: Jag är hungrigare än du! - har vi redan sett.

حريرة  (repris)Tio år senare tog jag fram receptetoch lagade harira så, som Zorah lärt migDen smakade så annorlunda häro...
25/11/2020

حريرة (repris)

Tio år senare tog jag fram receptet
och lagade harira så, som Zorah lärt mig
Den smakade så annorlunda häromdagen
inte alls lika god

Här har jag ingen tillgång på färska kryddor
Nu saknar jag förorten lika mycket som
jag saknade byn förut
Kvinnor lever alltid i
ett osäkert parlamentariskt läge

Bakom rättspsyk frösådde tant Aslan koriander
Dit nådde inte allemansrätten, men vi gick dit
och plockade mynta och koriander
Man måste må bra för att orka ta konflikter

Jag saknar berättarkaféet i Hökarängen också
Jag vill så gärna berätta om Zorah.
Nu samtalar jag med min smärta
Den har så bra svar

Ibland vill man bara
hälla kokande olja över männen, sa Zohra
när hon såg märket som jag bar
Men man vet ändå vad man har, sa Zorah,
och aldrig vad man får
En kvinna får aldrig samma bemötande
som en man

Sätt undan en del av matpengarna
laga något mindre kostsamt
res med mig till solen:
Vi ska gå till hamam!

Fast jag hade egen inkomst
och ingenting att förhandla med

©Ingela Tariq

04/06/2020

Liten svarthårig kvinna, vit hy, bruna ögon
får vara flicka
får vara fattig, inte medelklass
får vara kaxig om hon är fattig
får vara duktig, inte bildad
får vara anlitad om hon är duktig
får vara populär, inte framgångsrik
får vara representant
får vara ambitiös, inte kritisera
får vara konstruktiv om hon är ambitiös.
Liten svarthårig flicka, vit hy, bruna ögon
får vara snäll.

©Ingela Tariq

28/05/2020

dessa plötsliga dödfall
någon står och dör
faller till marken

ensam kvarlämnad
faller genom golvet
domnar bort
bedövad

det är pinsamt
att förbli barn
hela livet

men att förbli oskuld
är nödvändigt
för att förstå hur
nytt allting är

vi upptäcktsfärdas
med algoritmer
jag skriver
något om döden
för att slippa
alla annonser
om läsglasögon

skriver sedan något om
att fibermascaran
gör kärleken
glosögd

©Ingela Tariq

10/05/2020

ska trä pärlor till ett halsband
alla vill bli
bedömda
berömda
fördömda
av andra
se mig, se mig, se mig
lyssnade på
hyschade åt
vyssjade
aldrig hade jag trott att jag själv
riskerade att bli galen av isolering

först hittades Yahya död
(Var var hemma?)
sedan hittades du död
i ditt hem
(Du nämnde honom en gång.)
på grovt snöre trär jag
färggranna rörpärlor
nästa gång jag ser dig i tunnelbanan
ska jag säga hej

©Ingela Tariq

PunjabA measurable distance separates our worlds.What sets us apart is nota space of air that cannot be breathed. How wo...
09/05/2020

Punjab

A measurable distance separates our worlds.
What sets us apart is not
a space of air that cannot be breathed.
How would you ever
be able to understand?

When asked about my bracelets, I replied that I had
misplaced them. Who can blame a woman for her thoughtlessness?
Who can expect anything but her eagerness to hide her treasure
in a place she immediately forgets!

The child being seduced in the taxi
the bastard, the strain, the displaced sister's child. No one questioned
that I forgot where I had put my gold. The truth may happen
they had no idea. They hinted at the ways things used to take.

But no, they'll be right away
I guaranteed to be carefully searching. I just wouldn't stand
the servant girl getting more bang.

The child who had fallen asleep in the taxi had
come to remedy, and the event
fell into oblivion. Muwahhidun's sister
knows nothing in her quiet room.

On her birthday, the maid was allowed to go home to her mother. Our driver
took the motorcycle and she bounded it behind. We are
decent people, showing care for the staff; the maid dressed
in new clothes, I wave my bracelet goodbye and hope she does
not have to be beaten at home with her mom. On her 11th birthday.

Is a woman even a body? My clothes are delivered to the door
wrapped in discrete packages. We only deal with trusted merchants.
We smuggle sanitary ware from the West; we share a sisterhood
and scoop away the leftovers as we always did with
the bloody rags that previously provided insufficient protection.

What is a woman more than a gender? Created to embarrass.
She speaks like a creature from space. Moves
in your private domain as an
unidentifiable object.
Original identity lost irrevocable.
Speaks so that no one understands.

We are simply too different. A man's courage
and operations; he pretend to understand
and she wants to see him suspended
to discourage others from approaching her skinless s*x.
Publicly executed? No, death is a far too lenient punishment.
There is no fear in the hatred. There is no anger in my wrath. Nothing
can be forgiven, nothing can be forgotten.

A new crusade can kill all dragons, one may say, but not even a hero
can take two steps at a time.

©Ingela Tariq

Address

Samarkand

Website

Alerts

Be the first to know and let us send you an email when I exil vid mitt skrivbord posts news and promotions. Your email address will not be used for any other purpose, and you can unsubscribe at any time.

Contact The Business

Send a message to I exil vid mitt skrivbord:

Share